Kalmarjouren
Så var ännu en lördagkväll spenderad på Kalmarjouren, iofs är vi inte så vana att vara just där, men väl på Barnakuten. Det är lugnare o skönare på kalmarjouren, så vi åkte dit som första instans igår, och det räckte tack o lov.
Vi var hos Willes mormor o morfar igår. Wille är dunderförkyld med hosta som envisas att väcka honom hela tiden, igår på dagen sov han en timme på hela tiden mellan 05.30-20.00.. Lagom trött gosse med andra ord.
Vi tyckte inte det var så farligt med honom, vi är ju vana att han skriker o gal o låter som ett tåg i andningen. Men hans mormor var envis o tyckte vi skulle kolla honom.
Så jag ringde sjukvårdsrådgivningen och de sa samma sak. När vi kom till Kalmarjouren lyssnade läkaren på Wille och sa att han är mycket tät och rosslig, han ska få inhalera.
Två gånger inhalerade Wille, sen blev det peppar peppar så pass mkt bättre så vi kunde åka hem.
Vi som inte hade haft en tanke på att åka in, och så sa de att det var bra att vi kom... Hm.. man blir för härdad, det är bara så.
Wille har by the way lärt sig att inte skrika när det sticker honom i fingret. I måndags fyllde de ju flera rör på sjukhuset, i går var det bara ett litet. Men han satt så snällt o stilla, bara tittade på sitt finger. Sötis!
Låt oss nu hoppas på bättre effekt av hans Airomir idag, så vi slipper åka in igen ikväll.
Vi var hos Willes mormor o morfar igår. Wille är dunderförkyld med hosta som envisas att väcka honom hela tiden, igår på dagen sov han en timme på hela tiden mellan 05.30-20.00.. Lagom trött gosse med andra ord.
Vi tyckte inte det var så farligt med honom, vi är ju vana att han skriker o gal o låter som ett tåg i andningen. Men hans mormor var envis o tyckte vi skulle kolla honom.
Så jag ringde sjukvårdsrådgivningen och de sa samma sak. När vi kom till Kalmarjouren lyssnade läkaren på Wille och sa att han är mycket tät och rosslig, han ska få inhalera.
Två gånger inhalerade Wille, sen blev det peppar peppar så pass mkt bättre så vi kunde åka hem.
Vi som inte hade haft en tanke på att åka in, och så sa de att det var bra att vi kom... Hm.. man blir för härdad, det är bara så.
Wille har by the way lärt sig att inte skrika när det sticker honom i fingret. I måndags fyllde de ju flera rör på sjukhuset, i går var det bara ett litet. Men han satt så snällt o stilla, bara tittade på sitt finger. Sötis!
Låt oss nu hoppas på bättre effekt av hans Airomir idag, så vi slipper åka in igen ikväll.
Kommentarer
Trackback
